Egon Johnsson, dåvarande chef för Statens Beredning för utvärdering av medicinsk Metodik/Teknologi, pekade i en DN-artikel 1993 på en av dem - avsaknad av produktkontroll.
Johnsson: "Svensk sjukvård har fått växa ohämmat i 20 år och är nu en ekonomisk gigant som kostar 120 miljarder varje år.
Sjukvården borde på samma sätt som tillverkningsindustrin satsa någon eller några procent av sina resurser på produktkontroll".
Om den av Johnsson föreslagna produktkontrollen existerat, så hade till exempel orsaksinriktade terapier i större utsträckning vunnit terräng på bekostnad av kostnadskrävande och ineffektiva symtomlindrande insatser.
Låt mig som tandläkare peka på ett exempel med anknytning till tandvård. Professor Fredrik Berglund, tidigare biverkningsexpert på Kabi/Pharmacia, intresserar sig för sjukdomar orsakade av tungmetalläckande tandfyllningar.
Han har nyligen publicerat en sammanställning av publicerade fall - beskrivningar inom området.
Hans rapport har rubriken "Förbättrad hälsa efter avlägsnande av amalgam. Analys av studier publicerade 1986-97 (ISBN-nr: 91-630-7062-6). Berglund finner att tandläkare med kompetens inom området nått ett förbättrings-/tillfrisknandetal på över 90 procent.
Och då är att märka att det här i stort handlar om patienter som utan positiva resultat provat allt vad skol- och alternativ medicin haft att erbjuda, innan de kommit på tanken att söka tandläkarhjälp för sina besvär.
I ett sjukvårdssystem med produktkontroll vore det självklart att med sådana siffror i ryggen förorda tungmetallsanering av tänder i ett försök att hjälpa sjuka människor och avlasta en hårt ansträng vårdapparat. Det går nu inte i rådande system på grund av det regelverk som socialstyrelsen föreskriver.
Avlägsna av exempelvis amalgam i försök att bota sjukdom är förbjudet och kan leda till allvarliga konsekvenser för vederbörande terapeut. (De fantastiska behandlingsresultat som Berglund pekar på kan alltså endast uppnås i strid med socialstyrelsens bestämmelser!).
Hur ser då olika patientorganisationer på den här anakronismen? Några försöker arbeta för en förändring, men det är inte enkelt att åstadkomma paradigmskiften. Låg mig beskriva ett exempel med egen inblandning.
Styrelsen för svenska reumatikerförbundet inbjöd mig i mars -96 att redovisa mina erfarenheter av tungmetallsanering hos reumatiker.
De positiva resultat jag kunde visa upp föranledde en förfrågan från styrelsen: Kunde jag tänka mig att på reumatikerförbundets uppdrag genomföra en mindre pilotstudie?
Jag ställde mig självklart positiv till ett sådant initiativ. Då tiden gick utan att några patienter anlände, skrev jag i mars -98 ett brev till reumatologchefen för att efterhöra orsaken härtill. Brevet besvarades ej.
Eftersom fortfarande ingenting hände, skrev jag åter, i september -98, till reumatologen för att få något slags besked. Brevet besvarades ej.
I september -99 tillskrev jag reumatologchefen (med kopia för kännedom till reumatikerförbundet) med ny förfrågan. Först nu fick jag besked om att landstingstandläkare Bo Bjerner utgjorde bromsen för projektet.
Han skulle enligt önskemål från reumatologkliniken handha de patienter som var ämnade att utgöra kontrollgrupp i den planerade studie. Dessa patienter skulle erhålla traditionell tandvård under den tid studien pågick.
Bo Bjerner är landstingets sakkunnige vad gäller amalgamriskfrågor i Dalarna. Han har tillsammans med läkaren Hans Hjelm publicerat en studie som ingår i tidigare omnämnde Fredrik Berglunds sammanställning.
Trots att Bjerner/Hjelm uteslutit patienter med känd sjukdiagnos i sin studie - ett märkligt förfarande om man önskar studera vilka symtom och sjukdomar som kan ha förorsakats av tungmetaller i tänderna! - så uppvisar den studien de sämsta resultaten i Berglunds sammanställning.
Har detta med Bjerners ovilja mot en av reumatikerförbundet begärd studie att göra? Jag vet inte, eftersom hittills inga besked lämnats mig.
Det har snart gått fyra år sedan patientorganisationen reumatikerförbundet bad mig genomföra en pilotstudie. Ännu har den inte kommit igång, och jag vill knappast belasta mig själv för detta.
Vi har den sjukvård vi förtjänar!
OLLE REDHE
Tandläkare Olle Redhe, Falun, har under flera år ägnat sig åt forskning kring amalganets påverkan på människors allmänna hälsa.
Datum: 20000120
Tidning: DT
Sida: 03
Ämne: DEB
Författare: Olle Redhe
Bildtext: Brev. Olle Redhe fick skriva otaliga brev innan han fick veta orsaken till att hans skrivelser inte besvarades. Foto: ARKIVBILD
Bilder: MT970218-REDHE-GC FalF.eps, Gruhs Christer Debattredaktör
Visa sidan
©Dalarnas Tidningar.